Förebygg och upptäck ätstörningar bland era idrottare

Han känner sig målmedveten och stark, men ganska snabbt börjar han fokusera allt mer på hur han ser ut och inte på hur han spelar hockey. Han känner sig fet och stor trots att han gått ner i vikt. Han kollar sig mer i spegeln, känner på magen, i huvudet snurrar tankarna kring hur många kalorier han gjort av med och hur mycket varje tugga motsvarar. Träningen går sämre. Han orkar inte det han orkade tidigare. Lösningen blir att äta mindre, för han kan inte längre tänka klart och att kontrollera sin mat är det enda han kan bra. Successivt försvinner den person han varit och kvar är en upptagenhet kring mat, vikt, figur och kalori.

Ätstörningar vanligare inom vissa idrotter

Ätstörningar är tyvärr en del av elitidrott och idag vet vi att ätstörningar förekommer i högre grad bland idrottare än i vanliga populationen. Studier visar att bland unga kvinnliga elitidrottare drabbas runt 14%, medan ca 5% drabbas i normalpopulationen. För unga manliga idrottare är siffrorna 3% mot 0%. Sannolikt finns det bland männen en underdiagnostik.

Ätstörningar är vanligare inom vissa idrotter än andra. Viktbärande idrotter, som orientering, skidåkning och medeldistans friidrott är överrepresenterade. Även i estetiska idrotter som gymnastik och konståkning samt i viktklassidrotter är det också vanligare med ätstörningar än inom andra idrotter.

Läs också: Vågar vi prata om psykisk hälsa bland idrottare?

Prestationsdriv som går överstyr

Som i exemplet med hockeyspelaren ovan så finns det oftast i grunden en optimism och stark drivkraft till att prestera och leverera bättre idrottsliga resultat. Men den här genvägen slutar allt som oftast i stället med ett stup.

För unga elitidrottare är det väldigt svårt att navigera mot långsiktig prestationsutveckling när de till exempel ser och vet att senioreliten mästerskapsbantar. Att då strypa matintaget för att skapa prestationsförbättringar kan ge en skön känsla på kort sikt. Här spelar också genetik in – vissa individer klarar en kortare viktnedgång och går sedan upp igen till sin jämnvikt, medan andra verkar ha en genetisk predisposition för att fortsätta nedåt i strävan mot viktnedgång vilket leder till obalans i energi och ätstörning.

Om vi höjer blicken och ser utanför idrotten kan vi lätt konstatera att samhällets skönhetsideal kring smalhet, att vara vältränad och rippad, påverkar oss alla i vårt förhållande till oss själva och våra kroppar. I en klassisk studie jämfördes frekvensen på ätstörda beteenden innan och efter TV’n kom till Fiji 1995 och i intervjuer och svar konstaterade man att de skönhetsideal som introducerats via västerländsk TV hade stor påverkan på ungdomars förhållningssätt till sina kroppar och sitt matintag. Förekomsten av anorexi och bulimi ökade.

Långsiktigt farliga konsekvenser

Ätstörningar bulimi och anorexi är allvarliga och svåra psykiatriska sjukdomar som i värsta fall kan vara dödliga. Sjukdomsförloppet präglas av viktnedgång där kroppen tillförs mindre energi än vad den gör av med och går in i ett nödlägesbetonat svälttillstånd. I det här läget finns en prestationshöjande fas som snabbt övergår i mer negativa långsiktiga konsekvenser p.g.a. att man får i sig för lite mat.

I ett svälttillstånd börjar kroppen prioritera mellan viktiga funktioner. Att föda barn är exempelvis inte prioriterat i det läget, vilket gör att östrogenproduktionen minskar och mensen uteblir. Östrogen är ett viktigt hormon för bentillverkning vilket gör att benskörhet blir en allvarlig konsekvens av anorexi.

Hjärnan innehåller mycket fett och blir i ett svälttillstånd en resurs som kroppen tar i anspråk för att upprätthålla energin till vitala organ som hjärta och lungor. Och det är nu det blir riktigt knivigt. När hjärnan påverkas blir idrottaren ännu mer fokuserad på viktnedgång och att hen känner och upplever sig själv som tjock. Flexibiliteten och förmågan att se andras och andra långsiktiga perspektiv försvåras. Allt som gäller är att uppleva känslan av kontroll över diet, kropp och vikt. Men då är det långt gånget. Personen är som personlighetsförändrad, irritabel, inflexibel och svår att prata med om dessa saker.

Inom idrottsrörelsen behöver vi vara goda förebilder – i så stor utsträckning det går. Prata mer om vad som krävs för helhet och långsiktighet i intervjuer och styr bort fokus från mästerskapsbantning.

Vad kan vi inom idrottsrörelsen göra?

På förbundsnivå gäller det att:

• Skapa bra rutiner och handlingsplaner för fall som kan tänkas dyka upp.
• Se till att ha en struktur för omhändertagande, bedömning och behandling.
• Vara förberedda att hantera avstängningar från tävlingar och vad som gäller för att komma tillbaka till träningen igen.

Vissa förbund har kommit längre än andra. Hur ligger just ert förbund till? Det jobbiga med riktlinjer är att de måste efterlevas även om personen man misstänker ligger i farozonen är på väg mot en VM eller OS-medalj. Det krävs väldigt mycket av ett förbund att ta så tuffa beslut.

På landslagsnivå gäller det att:

• Vara goda förebilder – i så stor utsträckning det går.
• Välj vad som läggs upp i sociala medier! Vissa förbund har förbjudit bilder på lättklädda idrottsutövare och påtalat vikten av att lägga upp bilder som är kopplade till idrottsutövandet snarare än till något annat.
• Prata mer om vad som krävs för helhet och långsiktighet i intervjuer – styr bort fokus från mästerskapsbantning.

På klubbnivå gäller det att:

• Arbeta förebyggande genom att tänka och kommunicera långsiktighet och hållbarhet.
• Påtala hur viktigt det är att vara noggrann med att snabbt få i sig återhämtningsmål, t.ex. genom att ta med det själv till träningarna.
• Veta att ätstörningar förekommer och försöka att upptäcka detta så tidigt som möjligt.

Hur kan man som tränare upptäcka ätstörning?

Ätstörningar inom elitidrott syns oftast inte på samma sätt som i normalbefolkningen. Ofta uppvisar de drabbade inte ens minskad vikt. Det man som tränare kan hålla koll på är förändrade beteenden, t.ex. mer irritabilitet, tillbakadragenhet, nya bylsiga kläder, tjuv- eller extraträningar, svårigheter med vilodagar eller att någon är petig i maten. Din uppgift som tränare är att våga fråga. Låta en misstanke bli en omtanke. För om det är något vi vet, så är det att tidig upptäckt och ett tidigt omhändertagande är en nyckel för att snabbt hjälpa personer med ätstörningar att bli bättre.

Om du eller ni vill ha hjälp med en tidig bedömning och ställningstagande till behandling eller andra åtgärder, så kontakta oss på Pratamera Sport så hjälper vi gärna till.

Anders Ekstrand
Pratamera Sport

Anders Ekstrand är legitimerad psykolog med inriktning mot idrottspsykologi och en av grundarna till Mottagningen för elitidrott och hälsa i Stockholm. Han har lång erfarenhet av att arbeta med elitidrottare, svenska landslag och riksidrottsgymnasier. 

Nyfiken på mer om mental träning?
Ta del av våra öppna föreläsningar med Anders Ekstrand. Se datum och anmälan i vårt kalendarium.

Källor:
Martinsen, Marianne & Sundgot-Borgen, Jorunn. (2012). Higher Prevalence of Eating Disorders among Adolescent Elite Athletes than Controls. Medicine &amp Science in Sports &amp Exercise. 10.1249/MSS.0b013e318281a939.

Bratland‐Sanda, S., & Sundgot‐Borgen, J. (2012). Symptoms of eating disorders, drive for muscularity and physical activity among Norwegian adolescents. European Eating Disorders Review, 20(4), 287–293. https://doi.org/10.1002/erv.1156

Becker AE, Burwell RA, Gilman SE, Herzog DB, Hamburg P. Eating behaviours and attitudes following prolonged exposure to television among ethnic Fijian adolescent girls. Br J Psychiatry. 2002 Jun;180:509-14. doi: 10.1192/bjp.180.6.509. PMID: 12042229.