Jag vill inleda med att säga att jag inte har några andra inblickar i Saras liv eller karriär förutom det som kommit till mig via media. Mina reflektioner bygger på det jag läst och mitt arbete med elitidrottare med psykisk ohälsa.
Förutom framgångarna på löpar- och terrängbanorna förknippas Sara även mycket med sin kamp mot sjukdomen anorexi. Sara insjuknar i anorexi när hon börjar med friidrott redan som 13-åring. När hon är som bäst vid 19 och 20 års ålder nämns fortfarande hennes kamp mot anorexi i de intervjuer jag lyckats googla fram. Hon blir 9:a på VM –95, vinner terräng-EM och tar en elfteplats i OS i Atlanta -96. Som ett av Sveriges största friidrottslöften var Sara på gång att lyfta till riktigt stora resultat. Men det blir inte så. Skador spolierar hennes fortsatta karriär och trots idoga försök till comeback lyckas hon inte. Anorexin som hon till synes kämpat med under hela sin karriär släpper inte greppet om henne och i intervjuer beskriver hon en fortsatt kamp.
Anorexi kan börja med eufori
Anorexi är en grym sjukdom. Men den börjar oftast ganska bra. Drivet efter att prestera eller kontrollera skapar ett första beteende som handlar om att kontrollera eller minska sitt matintag. Det kan börja ganska oskyldigt med att man för matdagbok och börja räkna kalorier. Här spelar genetiska faktorer en stor del i vilka som utvecklar en ätstörning och vilka som inte gör det. För personer med predisposition för ätstörning kan en liten viktminskning trigga ett starkt driv till att fortsätta kontrollera och minska sitt ätande ännu mer. Här finns ofta en ”smekmånad”, där känslan av att kunna bemästra och kontrollera sin kropp, och gå ner i vikt, är näst intill euforisk. Är du friidrottare och ska springa 3000 meter ger de tre kg som du går ner en känsla av att kunna flyga fram. I det inledande skedet av en självsvält går dessutom kroppen in i en nödlägesberedskap där bland annat förmågan att producera laktat, alltså mjölksyra, minskar. Idrottaren blir viktdopad kan man säga.
Läs också: Förebygg och upptäck ätstörningar bland era idrottare
Svälten tar hjärnans resurser i anspråk
Men ganska snabbt blir de mer negativa konsekvenserna mer påtagliga. När kroppen ska spara energi minskar östrogenproduktionen och mensen uteblir. Det är helt enkelt inte smart att föda barn i en svältkatastrof. Problemet är att östrogenet även är viktigt för uppbyggnaden av skelettet varför benskörhet med tillhörande stressfrakturer och liknande skador inte är ovanliga för dem som lider av anorexi. En 23-åring kan ha ett skelett som en 70-åring. Hjärnan består också av mycket fett, och vid svält börjar kroppen även ta dessa energiresurser i anspråk. Den drabbade blir nu mer och mer upptagen med sin vikt och figur. Tycker deras kropp är tjock och fet och försöker göra nästan vad som helst för att fortsätta självsvälten. Personen blir personlighetsförändrad – inget annat är viktigt. Och ju lägre man kommer i denna nedåtgående spiral, desto svårare är det att bryta den.
Anorexi betraktas vara den psykiatriska sjukdomen med störst överdödligt. I en studie* dog 16% av patienterna man följde över tid i förtid. Den vanligaste dödsorsaken är självmord.
Jag vet inte hur medvetenheten kring anorexi och ätstörningar såg ut i mitten av 90-talet. Men det vi vet nu är att tidig upptäckt och tidigt omhändertagande är en nyckel för att behandla ätstörningar – alltså innan hjärnan blir allt för påverkad.
Utifrån detta perspektiv blir historiens dom över dem som tillät Sara att fortsätta träna och tävla trots sin pågående sjukdom, hård. Förbundskaptener, tränare och friidrottsförbund. Men även medier och sponsorer. Och om vi fortsätter det resonemanget är egentligen alla vi som hejade fram den taniga Hässelbytjejen med de stora glasögonen lite skyldiga till hennes fortsatta sjukdomsförlopp. För visst tänkte många att hon var lite väl smal. Att hon var lite obehagligt tanig. Men de tankarna försvann i hoppet om medaljen.
Vi har kommit långt i sättet att förebygga och upptäcka ätstörningar tidigare inom elitidrotten. Förbund, landslag och landslagsläkare behöver ta det tuffa men nödvändiga valet att stänga av idrottare i tid för att erbjuda snabb och bra tillgång till behandling.
Tuffa men nödvändiga val mellan prestation och mående
Historien är historien och nu vet vi förhoppningsvis mycket bättre. Vi har kommit längre i sättet att förebygga och upptäcka ätstörningar tidigare inom elitidrotten. Att stänga av idrottare i tid, erbjuda snabb och bra tillgång till behandling och säkerställa längre, framgångsrika karriärer i stället för som i Saras fall, några korta år.
Behandlingarna och tillgängligheteten till behandlingar har också blivit mycket bättre. Tyvärr är glittret och suget efter de där medaljerna så starkt att det är lätt att se mellan fingrarna när landslagen ska tas ut till de stora mästerskapen. Valet mellan en avstängning och en medalj är svår. Här har förbundskaptener, förbund och ansvariga landslagsläkare ett stort ansvar på sina axlar för att skapa sunda prestations- och träningsmiljöer för långsiktigt hållbara karriärer.
Jag hoppas verkligen att allt vi nu vet om ätstörningar, allt vi vet om hur vi förebygger och hur vi skapar bra prestationskulturer ska leda till att vi slipper se någon av dagens idrottsstjärnor i för tidiga dödsannonser om 15-20 år. Jag hoppas att förbund, landslag och landslagsläkare tar sitt ansvar och ser till både prestation och välmående. Och att även vi som tittar tillsammans med media kan vara mer kritiska till det vi ser. Vi vill ju inte att historien ska döma oss lika hårt som vissa av oss dömer historien om Sara.
Ätstörningar är en psykiatrisk diagnos där förekomsten är större i elitidrottsmiljön än i vanliga populationen. Vissa idrotter är mer drabbade än andra. Vi på Pratamera Sport hjälper gärna till för att skapa bättre prestationsmiljöer och förebygga ätstörningar. Hör av er till hej@pratamerasport.nu om ni vill ha hjälp och råd!
Anders Ekstrand
Pratamera Sport
Anders Ekstrand är legitimerad psykolog med inriktning mot idrottspsykologi och en av grundarna till Mottagningen för elitidrott och hälsa i Stockholm. Han har lång erfarenhet av att arbeta med elitidrottare, svenska landslag och riksidrottsgymnasier.
Källor:
Zipfel S, Löwe B, Reas DL, Deter HC, Herzog W. Long-term prognosis in anorexia nervosa: lessons from a 21-year follow-up study. Lancet. 2000 Feb 26;355(9205):721-2.
Arcelus J, Mitchell AJ, Wales J, Nielsen S. Mortality Rates in Patients With Anorexia Nervosa and Other Eating Disorders: A Meta-analysis of 36 Studies. Arch Gen Psychiatry. 2011;68(7):724–731.
Sundgot-Borgen J, Torstveit MK. Prevalence of eating disorders in elite athletes is higher than in the general population. Clin J Sport Med. 2004 Jan;14(1):25-32.
Nyfiken på mer om mental träning?
Vill du se något de webbinarium om mental träning som vi har hållit under våren? Målsättning, psykisk ohälsa bland idrottare, att prestera när det verkligen gäller är några ämnen webbinarierna har handlat om. Klicka här för att ta del av dem.